Utveckling

I mitt förra inlägg skrev jag om att man inser sin egen utveckling när man tittar på gamla bilder. Jag tänkte belysa detta lite mer genom att visa hur den första solnedgångsbilden från förra inlägget såg ut direkt ur kameran.
Det är först och främst två saker jag tänker på:
1. Horisonten lutar lika mycket som den svarta pisten i vilken skidort som helst. Nåja, den är sned iallafall och det förstör hela bilden. Att få raka horisonter är någonting jag fortfarande har problem med även om dom inte lutar lika mycket som denna. Som tur är, så är det ju ganska enkelt åtgärdat i Photoshop.

2. Kompositionen: Hade jag tagit om bilden så hade jag komponerat den annorlunda. Jag hade antagligen använt mig av en större brännvidd och komponerat ungefär som jag har gjort med hjälp av beskärningen i den redigerade bilden från förra inlägget.

Det finns säkert fler saker som jag skulle göra annorlunda men dessa två saker är vad jag främst tänker på.